GÖRAN MARCUSSON
Jag ville bli pilot. Inget snack om den saken. Jag läste allt jag kom över om flygplan, jetmotorer, trafikflygets tidtabeller och byggde modellflygplan. Från tidiga år hade jag genom farbror Birger ett brinnande intresse för flyget. Men när han efter en svår krasch i en Saab J35 Draken låg på sjukhus i Kalmar och jag på sjukhus i Huddinge för en ryggoperation så lades de planerna ner. Som konvalescent hemma missade jag ett år i skolan och fick också sluta med idrottandet. Men började då på allvar spela flöjt. Så mycket annat gick nämligen inte att göra. Min skolflöjt blev snabbt nersliten och råkade eldas upp av min förtvivlade pappa. Till min nya silverflöjt fick jag låna pengar av farbror Birger som nu invalidiserad var stadd i kassa. Flöjten betalades av genom att jobba på tegelbruket hemma utanför Södertälje.
Jag provspelade ett 15-tal gånger till Musikhögskolorna runt om i landet men bedömdes inte ha förutsättningar. Däremot fick jag jobb i Spårvägens Musikkår 1981 vilket blev rena drömmen för mig. Köra spårvagn var kul och orkestern var underbar att jobba i. När vi efter några knackiga år hade bytt namn till GöteborgsMusiken och sedan blev utnämnda till Flygvapnets Musikkår var det ett personligt lyckorus för mig. Tänk att det trots allt fanns ett behov av mig från flyget på ett sätt som jag aldrig anat i unga år.
Parallellt med jobbet i musikkåren har jag sedan i alla fall gått på Musikhögskolan och vidareutbildat mig internationellt. Jag hade också glädjen att vinna en stor musiktävling i USA. När jag då kom hem till Landvetter möttes jag i ankomsthallen av mina kollegor i marschuppställning. Jag fick då ett hederspris som vännerna samlat ihop till. Vad jag fick? Jo, en flöjt som hade blivit överkörd av en spårvagn och elegant uppsatt på en träställning.
Med så underbara kollegor är det lätt att bli kvar för alltid. Trots att jag varit tjänstledig ibland för att uppfylla drömmar som att spela i Carnegie Hall, New York, eller med London Symphony Orchestra, med Nevill Marriners kammarorkester i Spanien, Finska Radioorkestern så har jag alltid hört hemma i det som nu är GWO. Jag är sponsrad av min flöjttillverkare Miyazawa i Japan. Då och då sticker jag iväg på någon turné för att ge konserter och mästarklasser. Oftast då till USA. Jag får ju också flyga då… Jämte flöjten har mitt intresse för flyget trots allt aldrig gått förlorat.
Miyazawa Flutes
The versatile flutist and Miyazawa Artist Göran Marcusson worked as bricklayer and tram driver before he fully devoted himself to music at the late age of 24. He received international acclaim for the first time in 1987, winning the National Flute Association’s Young Artist Competition in United States. Later he won an award at Crussell week in Finland and in 1991 a prize at the Bodensee Music Competition. In 1992, the same year he received his Soloist Diploma from the University of Gothenburg, he received a prize at the Vienna Music Competition and was awarded a handmade flute of Waterford Crystal for his outstanding performance in the master class of James Galway.
His debut album, The Swedish Romantic Flute, including his adaption of The Herdsmaiden’s Dance by H. Alfvén and received rave reviews. Among his seven solo albums is The American Sonatas and Inspiration by Bach. His latest recording for the Naxos label with Jönköpings Sinfonietta, Melodies of a Silver Flute, features works by W.Stenhammar, Sibelius, Borodin and others.
Mr. Marcusson has been guest principal flute with many orchestras, such as Finnish Radio Symphony Orchestra, Orquesta Cadaqués and the London Symphony Orchestra. Besides his busy international schedule as soloist and teacher in master classes he maintains a position in Göteborg Wind Orchestra.
Läs mer på www.goranmarcusson.com
