GÖRAN CARLSSON

Jag ville bli pilot. Inget snack om den saken. Jag läste allt jag kom över om flygplan, jetmotorer, trafikflygets tidtabeller och byggde modellflygplan. Från tidiga år hade jag genom farbror Birger ett brinnande intresse för flyget. Men när han efter en svår krasch i en Saab J35 Draken låg på sjukhus i Kalmar och jag på sjukhus i Huddinge för en ryggoperation så lades de planerna ner. Som konvalescent hemma missade jag ett år i skolan och fick också sluta med idrottandet. Men började då på allvar spela flöjt. Så mycket annat gick nämligen inte att göra. Min skolflöjt blev snabbt nersliten och råkade eldas upp av min förtvivlade pappa. Till min nya silverflöjt fick jag låna pengar av farbror Birger som nu invalidiserad var stadd i kassa. Flöjten betalades av genom att jobba på tegelbruket hemma utanför Södertälje.

Jag provspelade ett 15-tal gånger till Musikhögskolorna runt om i landet men bedömdes inte ha förutsättningar. Däremot fick jag jobb i Spårvägens Musikkår 1981 vilket blev rena drömmen för mig. Köra spårvagn var kul och orkestern var underbar att jobba i. När vi efter några knackiga år hade bytt namn till GöteborgsMusiken och sedan blev utnämnda till Flygvapnets Musikkår var det ett personligt lyckorus för mig. Tänk att det trots allt fanns ett behov av mig från flyget på ett sätt som jag aldrig anat i unga år.

Parallellt med jobbet i musikkåren har jag sedan i alla fall gått på Musikhögskolan och vidareutbildat mig internationellt. Jag hade också glädjen att vinna en stor musiktävling i USA. När jag då kom hem till Landvetter möttes jag i ankomsthallen av mina kollegor i marschuppställning. Jag fick då ett hederspris som vännerna samlat ihop till. Vad jag fick? Jo, en flöjt som hade blivit överkörd av en spårvagn och elegant uppsatt på en träställning.

Med så underbara kollegor är det lätt att bli kvar för alltid. Trots att jag varit tjänstledig ibland för att uppfylla drömmar som att spela i Carnegie Hall, New York, eller med London Symphony Orchestra, med Nevill Marriners kammarorkester i Spanien, Finska Radioorkestern så har jag alltid hört hemma i det som nu är GWO. Jag är sponsrad av min flöjttillverkare Miyazawa i Japan. Då och då sticker jag iväg på någon turné för att ge konserter och mästarklasser. Oftast då till USA. Jag får ju också flyga då… Jämte flöjten har mitt intresse för flyget trots allt aldrig gått förlorat.